Ovanstående rubrik låter som en nyhet som skulle kunna få stor uppmärksamhet i svenska medier. Det gäller den kanadensiska provinsen Quebec, som haft en stor studentstrejk i över hundra dagar, med våldsamma protester och polisbrutalitet, en minister som har avgått, men ändå skrivs det inte särskilt mycket om protesterna i Sverige mer än ett par notiser. Ajour dyker in i frågan.
Det hela började när den provinsiella regeringen i Quebec lade fram förslaget att höja studieavgifter för universitetsstudenter med 75% under fyra år. Det orsakade stort missnöje bland studenter i Quebec som då började organisera demonstrationer mot lagförslaget. Den 13 februari 2012 påbörjades strejken bland några studenter kopplade till studentorganisationer vid Université Laval. Strejken innebar att studenter vägrade delta i undervisningen som protest mot lagförslaget och stoppade andra från att delta i undervisningen. Fler och fler slöt sig till strejken (många genom lokala omröstningar bland studentföreningarna på universiteten) och under mitten av mars bojkottade 250 000 studenter undervisningen.
Strejken har även inneburit att strejkande studenter blockerar andra studenter från att ta del av sina examinationer.

Protesterna och demonstrationerna växte allt eftersom och fick mer stöd utifrån, bland annat har fackföreningar slutit sig till protesterna. Proteströrelsens symbol är en röd kvadrat som många har använt både som Facebook-profilbilder och som tygstycken på sina jackor. Motståndare till proteströrelsen har setts använda gröna tygstycken. Demonstrationerna har lockat hundratusentals personer att gå i tåg för att protestera mot höjningen av studieavgifter.
Kastrulldemonstration den 24 maj:

Samtidigt som protesterna har pågått har det även hållits samtal mellan studentrepresentanter och delstatsregeringen i Quebec utan att ha kunnat komma fram till något.
En del demonstrationer blev mer våldsamma, med andra grupper som slutit sig till protesterna, och polisen har kritiserats för hur de har hanterat det med brutalitet mot oskyldiga demonstranter.
I mitten av maj avgick Quebecs utbildningsminister Line Beauchamp bland annat på grund av hon inte såg hur hon skulle kunna lösa situationen.
Den 18 maj röstade Quebecs nationalförsamling igenom Bill 78, ett kritiserat lagförslag som kraftigt begränsar rätten för studenter och andra att demonstrera. Lagen gäller i ett år och innebär bland annat att alla former av folksamlingar inom 50 meter utanför universitetsbyggnader är olagliga och att alla demonstrationer med fler än 50 personer i hela Quebec kräver särskilt tillstånd från polisen. Den förbjuder även universitetsanställda från att strejka om det innebär
Lagen har kritiserats av många utanför Kanada, bland andra European Students Union och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter.
Läs mer om Bill 78 på Wikipedia.
Över 300 000 personer ska ha deltagit i protesterna mot Bill 78 den 22 maj. Särskilt uppmärksammat har protesterna blivit genom virala videor, så som de här kastrullprotesterna mot Bill 78 den 24 maj:

Nu när turistsäsongen har börjat har Montreals stora festivaler blivit oroliga för utvecklingen. Montreal Grand Prix ställde in sin öppningsdag pga av hot från hackernätverket Anonymous som gav sitt stöd till proteströrelsen.
Polisen har kritiserats för onödigt våld mot oskyldiga, där många tycker att
polisbrutaliteten har gått överstyr. Tusentals personer har arresterats de senaste månaderna.
Här är en sammanställning av polisbrutaliteten i Quebec i samband med protesterna:

Det har hållits solidaritetsmanifestationer över hela världen för proteströrelsen i Quebec, bl.a. Vancouver, New York och Stockholm.
Den 22 juni hölls den senaste demonstrationen i Montreal.
Proteströrelsen är mångfacetterad och det vore oklokt att framställa det som en våldsam rörelse, även om de elementen finns. Ajour har träffat några studenter för att få deras perspektiv.
Kyle Verboomen, boende i Quebec och tidigare student vid Stockholms universitet:
What is the purpose of the demonstrations?
– Since February 13th, many student associations in Quebec Universities have been on a “general strike” in protest of the Quebec Government’s tuition hike of $1625 over the next 5 years. But what started as a movement to protest the planned tuition hikes has grown into a movement protesting the rusty gears of the Quebec Government and the priorities of the Liberal administration. The leadership and direction comes from the student union leaders, with the support of many Quebec workers unions, but this has become a catch-all movement in which many North Americans are aspiring to as a follow-up to the Occupy Movement.
What are the main arguments of the legislation you are demonstrating against and why do you oppose it?

– At first, I joined the protest to disagreement with the way in which the Quebec Government implemented a tuition hike without fixing the internal problems and waste that exist within the Quebec’s education system. Since Bill 78 was passed, I feel the direction that our province is heading towards does not represent the social democracy in which we have all worked hard to create and preserve. I am now protesting against the entire Liberal administration, and hope for an early election.
Why do you protest by banging pots and pans?
– The banging of pots and pans started in Chile during the 1970s where people protested from their homes against the shortage of industrial products. After Pinochet took hold of the country in 1973, this stopped until their economic crisis in the 1980s. This form of protest remained popular in South America until Iceland took hold during their economic crisis in the early 2000s. Now, in Quebec, the movement took hold of the pots and pans and has popularized as a more peaceful, yet noisy protest to Law 78 and the direction of our province. It’s a wonderful thing to see and listen to, and it’s generating enough media attention to keep the government squirming.
What happens now?
– No one knows what happens next in terms of results, but what’s in its path is Montreal’s festival season, which is already threatened by protest interruptions. People are scared to visit Quebec because of what’s occurring. However, to those that are a part of it all, tourism is the last thing on people’s minds. An election won’t solve the problems that exist within the system of the Quebec Government, so we’re hoping this movement grows with some leadership and direction into something meaningful for all Canadians.
Demonstrations are occurring on a nightly basis in cities and suburbs all across Canada. The most major Montreal demonstrations drew crowds of up to 300 000 people. These have been the largest and most frequent protests in recent Canadian history.
—
Sabine Pettersson, vice ordförande för Sveriges förenade studentkårer 2011/2012 har varit aktiv i frågan om studieavgifter både internationellt och här i Sverige och menar att det är en fråga som påverkar oss alla:
– Det är väldigt problematiskt att en del av de som protesterar använder våldsamma metoder. Med det sagt tycker jag rörelsen kämpar för en bra sak, en höjning av studieavgifterna skulle innebära att färre kan ta del av högre utbildning.
Varför är frågan om studieavgifter så viktig?
– Problemet med studieavgifter är att det stänger ute många studenter från att kunna ta del av högre utbildning. Utbildning kan, och bör, räknas som ”public good” [samhällsnytta] och höjda studieavgifter innebär då att man mer och mer ändrar syn på högre utbildning till ett ”private good”. Det är ett synsätt där högre utbildning är något som individen huvudsakligen tjänar på, inte samhället, och där då också individen ska stå för kostnaderna. Med det så blir högre utbildning mer och mer av en handelsvara och konsekvenserna som kommer från det kan vi bara sia om.
Varför tror du att den regeringen i Quebec vill höja studieavgifterna?
– Lite för att slippa ta sitt ansvar. Just nu ser vi en våg av nedskärningar i den högre utbildningen, både i Europa och resten av världen, men där studieavgifter höjs – eller införs – på många håll. Dessa reformer kan ses som ett sätt att tackla finanskrisen, men blir i grunden en ursäkt för att ta sig ur det samhälleliga ansvaret.
Vad är problemet med en sådan restriktiv protestlagstiftning?
– Nu har jag inte helt satt mig in i vad protestlagstiftningen går ut på, men att göra hårda regleringar på det sättet blir en tydlig inskränkning på den demokratiska rättigheten att demonstrera och protestera och därigenom uttrycka sina åsikter.
—
Marta Axner, doktorand i religionssociologi vid Uppsala universitet har varit i Toronto under våren för att skriva på sin avhandling, hon besökte Montreal under protesterna och har även bloggat om det.
Vilka är de svåraste problemen som proteströrelsen nu måste lösa?
– Jag tror att studentrörelsen dels måste samla ett bredare stöd och samla bredare stöd mot avgifter i utbildningen och hur utbildningen istället ska finansieras, och dels bli klara över vad som är ett godtagbart mål. I och med Bill 78 och demonstrationsförbudet har ju både uppmärksamheten och stödet ökat just för rätten att demonstrera etc, men det är ju inte tydligt huruvida det finns ett bredare stöd just mot avgifterna. Förr eller senare måste också studentrörelsen bestämma sig för vad som är ett tillräckligt bra utfall i förhandlignarna med provinsregeringen för att sluta demonstrera. Annars kommer antagligen protesterna antingen ebba ut och rörelsen tappar sitt momentum, eller så kommer protesterna fortsätta även om de representanter som talar för studenterna accepterar lösningen. I vilket fall lär det undergräva den politiska trovärdigheten i proteströrelsen.
Hur har de lyckats engagera så många tror du?
– Det finns en lång tradition i Quebec (och Kanada överhuvudtaget) av studentengagemang och avgiftsfrågan har länge varit en viktig fråga för studenterna så det fanns nog redan från början ett stöd där. Men stödet har ju inte varit entydigt, en hel del studenter har ju inte deltagit i strejkerna utan velat fortsätta studera som vanligt. Sen har ju det bredare stödet kommit först med Bill 78 egentligen.
Varför har det här inte tagits upp mer i svenska medier tror du?
– Bra fråga. Kanske för att Kanada inte direkt är i blickfånget för svenska medier, eller för att studentprotester inte uppfattas som en seriös politisk kris. Men jag tycker också att det är märkligt.
—
Läs mer:
AlJazeera, Dagens ETC
På Twitter:
#loi78, #MapleSpring, #ggi