Igår stod jag i teve och sa apropå att tjejer som ligger anses vara horor medan killar stiger i värde, att så länge vi har ett samhälle där tjejer bedöms efter utseende och killar efter prestation så kommer det inte att förändras.

Och de flesta reaktionerna jag fått handlar om mitt utseende.

Kanske värst av allt: jag suger i mig som en svamp, eftersom jag är relativt säker på vad jag pratar om men grymt osäker på mitt utseende.

Om du gör som du alltid har gjort blir det som det alltid har blivit.

Här är inslaget i SVT Aktuellt

Det är en sak när tonårskillar vräker ur sig skit mot Fridén och andra som engagerar sig i debatten, (även om det såklart inte är acceptabelt) men när två vuxna män, pappor till döttrar, reagerar så här blir jag beklämd.

Därför tänkte jag försöka rekapitulera och förklara vad diskussionen handlar om.
På Twitter har den en egen hashtag, #hairriot, och på Facebook ett event som heter Ta håret tillbaka!. Givet är det lätt att tro att det endast handlar om hår på kroppen, men det är mycket mer än så.

Det började alltså med att Lina Ehrin inte ont anande befann sig i Globen under melodifestivalfinalen i lördags. En tevekamera fångade henne när hon sträckte armen upp i luften så att hennes håriga armhåla syntes i bild. Något som upprörde en del människor, som genast började sprida bilden av henne på nätet och kommenterade den med den ena vidrigheten efter den andra.

Tyvärr inget ovanligt, den här formen av hån mot personer som inte passar in i normen, anses fula, äckliga, eller bara fel förekommer dagligen. Och det är dina och mina vänner som hånar. Det möjligen ovanliga den här gånger var att Hanna Fridén inte bara noterade, utan också reagerade. Något som fick till följd att fler reagerade, att #hairriot startade på Twitter och att Facebookeventet fick spridning. Massor av människor började lägga upp bilder på sina egna håriga armhålor, till stöd för Lina Ehrin och som markering att det är okej att ha håriga armhålor. Eller rakade, om man vill det. Och för att markera att det inte är okej att håna, mobba eller önska livet ur en människa bara för att den ser ut på ett eller annat sätt.

För det är precis vad den här debatten handlar om.
Varje människas rätt att se ut hur den vill. Oavsett om det handlar om att raka eller inte raka armhålorna, eller andra utseendegrejer.
Det handlar om att visa att ingen får mobba eller håna någon annan.

Nu verkar det som om Lina Ehrin tar det ganska coolt, och inte tar åt sig av elakheterna. Betyder det att vi inte behöver ge henne vårt stöd?
Nej. Därför att om vi låter den här sortens hån passera så sanktionerar vi mobbning. Jag har hittills aldrig träffat någon vuxen människa som tycker att mobbning är bra, eller okej. Ändå är det så många vuxna människor som uttrycker sig hånfullt och spydigt mot den här debatten, som syftar just till att motverka och reagera när någon mobbar. Jag får det inte att gå ihop.
Så många som ojar sig över internet, detta otäcka ställe där våra ungar blir förstörda, till exempel av mobbning. Men som i nästa stund ojar sig över dem som reagerar. Nej. Jag får det verkligen inte att gå ihop.

Kan vi, snälla, år 2012 i vårt upplysta samhälle vara överens om att det är okej att bryta mot normer, att det är upp till var och en att raka sig eller inte raka sig, att vara långhårig eller korthårig, smal eller tjock, modeintresserad eller inte? Kan vi vara överens om att det under inga omständigheter är okej att håna en annan människa på grund av dens utseende? Kan vi också vara överens om att närhelst vi ramlar över någon som går över gränsen så reagerar vi? Mobbare ska inte få stå oemotsagda. Det är ocoolt att håna andra på grund av utseende.

Till er som fortfarande tycker att detta är en löjlig sak att engagera sig i när människor slaktas i Syrien vill jag ge er Underbara Clara. Det ena behöver inte utesluta det andra och på något vis tror jag att det viktigaste och mest effektiva vi människor kan göra för att skapa en bättre värld är att gräva där vi står, agera i vår närmaste omgivning och göra vad vi kan för människor nära oss. Ingen kan ensam lösa världens konflikter, men alla kan vi göra livet ljusare för en medmänniska.

Uppdatering: Här är ett utmärkt exempel på orsaken till att den här texten känns viktig. Johan Hakelius kallar debatten för bisarr. Men jo Hakelius, det är väldigt bisarrt med människor som reagerar mot dödshot? Eller vad fan menar du?

Uppdatering II:
Och jo, det är vuxna män, fäder, helt vanliga människor som står bakom den här mobbningen.

Den senaste tiden kommer nästan dagligen tips om personer som avvisas från Sverige på lösa eller dåliga grunder, trots stort skyddsbehov. Vi kan inte publicera/uppmärksamma dem alla, men det här fallet vill vi uppmärksamma, genom att publicera det brev som skrevs för att vädja till Migrationsverket att låta Mohammad Sadegh Razmdoost stanna i Sverige.

Brevet skickades av Svenska PEN och Svenska Författarförbundets sektion för barn- och ungdomslitteratur till Migrationsverket i februari. Följden blev att utvisningen uppsköts tillfälligt och att Mohammad fick en ny advokat. Men i förra veckan tog Migrationsverket beslutet att avslå Mohammad Sadegh Razmdoosts ansökan om uppehållstillstånd, och idag har ärendet överlämnats till Polisen. Vår iranske kollega kan alltså när som helst hämtas av polis och skickas hem till Iran och fängelse.

Bäste handläggare,
Svenska PEN har sedan 1922 arbetat med frågor gällande författares och journalisters rätt till skydd i samband med förföljelse på grund av sin publicistiska verksamhet. Vi har nyligen kontaktats av den iranske barnboks- och manusförfattaren Mohammad Sadegh Razmdoost. Denne har i Iran gett ut två barnböcker och dessutom skrivit ett antal filmmanus. Sadegh Razmdoost skriver dessutom i nuläget en blogg med politiska inslag, som återfinns på webbadressen http://darmasire-haghighat.weebly.com/. Han har ansökt om politisk asyl i Sverige, en ansökan som hittills fått avslag i flera instanser.

Razmdoost hör till de skribenter som hamnade i de iranska myndigheternas sökljus efter protesterna mot vad man uppfattade som ett ogiltigt presidentval 2009, den så kallade ”gröna vågen”. Eftersom han öppet deltagit i dessa demonstrationer fängslades han och förhördes den 1-8 augusti 2009. I likhet med många andra demonstranter, särskilt författare och journalister, dömdes han till så kallat ”yrkesförbud”: han har en dom hängande över sig enligt vilken han måste betala 10 miljoner rial, har 10 års konstnärligt yrkesförbud samt en fängelsedom på 7 år. Razmdoost har under den tid han sökt asyl i Sverige och efter det att han fått avslag på sin ansökan försökt ta sitt liv, vilket bör tjäna som ett vittnesbörd om allvaret i de hot som vilar över honom i hemlandet.

Domen mot Razmdoost är av precis det slag som iranska myndigheter ägnat sig åt för att tysta oppositionen och ytterligare kringskära den yttrandefrihet och tryckfrihet som vi i Sverige tar för given. PEN har under de senaste åren sett ett stort antal domar av liknande slag mot andra iranska författare, journalister och bloggare, där det räcker att ha skrivit texter om politik över huvud taget för att dömas till långa fängelsestraff – ett annat sådant exempel är domen mot bloggaren ”Hoder”, Hossein Derakhshan, som nyligen dömdes till 17 års fängelse för att ha publicerat en blogg med kulturellt och politiskt innehåll. Både svenska PEN och PEN International betraktar dagens Iran som ett av de länder där förföljelsen av oliktänkande och författare är allra hårdast.
Den svenska regeringen har vid upprepade tillfällen slagit fast att Sverige som land vill vara ett föredöme då det gäller att ge skydd till dissidenter som förföljs för att ha utnyttjat den yttrandefrihet som i FN-deklarationen utnämns till en av de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Det är vår uppfattning att Mohammad Sadegh Razmdoost representerar den sorts skribenter och demokratiaktivister Sveriges officiella representanter vid ett flertal tillfällen sagt sig vilja stödja och skydda.
Med vänliga hälsningar

Ola Larsmo
Ordförande, Svenska PEN

Kajsa Gordan
Ordförande, Sektionen för Barn- och ungdomslitteratur i Sveriges Författarförbund

Lägg alltså märke till vilket ord det är tänkt att bilden ska illustrera. BMI. Body Mass Index.

Korsordet publicerades i tisdags i bland annat Smålandsposten, så vi ringde upp chefredaktören Magnus Karlsson. Han var helt ovetande och letade fram ett ex av tisdagstidningen.

– Men herregud! Det här är verkligen inte okej.
– Det är alldeles uppenbart att det här aldrig skulle ha publicerats, inte acceptabelt någonstans, säger han till Ajour.

Korsordssidan produceras av TT Spektra. Deras chefredaktör Göran Westin är medveten om klavertrampet, då läsare hört av sig efter publicering, och förklarar det så här:

– Det har uppenbarligen klickat fullständigt i omdömet hos vår korsordskonstruktör. Vi har anlitat denne i minst tio år och aldrig råkat ut för något liknande, och när vi tog kontakt behövde vi inte heller förklara problemet, det var helt uppenbart.

Men ingen noterade detta när ni satte ihop sidan heller?

– Nej, och ingen ute på någon av de sju tidningar som publicerat sidan har reagerat heller. En möjlig förklaring kan vara att den här typen av sidor i princip aldrig innehåller något kontroversiellt material så att man helt enkelt inte tittar efter sådant. Varningslamporna är inte i bruk så att säga.

Korsordet publicerades i Smålandsposten, Barometern, Blekinge Läns Tidning, Borås Tidning, Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda och Trelleborgs Allehanda. Detta alltså utan att någon på tidningarna lade märke till den mycket stötande kombinationen av bild och text i korsordet.

Magnus Karlsson på Smålandsposten tog genast kontakt med TT Spektra och fick säger han ”så långt gångna garantier man kan få för att detta inte ska hända igen”. Han säger också att ”vi kanske litat för mycket på att färdiga inköpta sidor är kollade, vi får helt enkelt bli bättre på att kolla med kritiska ögon, som vi gör med vårt eget material”.

Göran Westin på TT Spektra är olycklig över det inträffade och håller med till hundra procent om att korsordet var stötande och absolut inte skulle ha publicerats någonstans.

– Vi måste helt enkelt förbättra våra egna rutiner, det här är verkligen inte roligt.

Hon kom till Sverige, och har sedan dess väntat på beslut från migrationsverket som först avslog hennes ansökan om asyl. Hon överklagade beslutet och häromdagen kom migrationsdomstolens slutgiltiga besked – Maryam och hennes man Amir Khomamizad får inte stanna i Sverige, utan ska skickas tillbaks till Iran. Detta trots att de alltså är kristna, och Maryam är uttalat kritisk mot regimen och tidigare straffats för det på olika sätt.

Här ett inslag från SVT som sändes efter beskedet:

I inslaget ovan säger Maryam Sheikhi att hon hellre begår självmord än återvänder till Iran, eftersom det är skonsammare än att först våldtas och sedan avrättas i hemlandet.

Här är en artikel som skrevs i Sundsvalls Tidning efter det första avslaget från migrationsverket, för över ett år sedan.

Jag är ingen expert på området, men om inte Maryam Sheikhi har skäl att få stanna i Sverige, vem har det då?

Uppdatering: Här är en länk till Maryams blogg, som är skriven på persiska.
Här finns Utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter i Iran, från 2010.

Här följer du flödet i realtid:

Här kan du läsa mer om #homoriot, och om Robert som drog igång taggen.

Här kan du lyssna på Alltid Nyheters intervju med Robert Jacobsson om varför han startade #homoriot:

Om du föredrar att läsa så har SvD gjort en intervju med Robert som du kan läsa här.

Under eftermiddagen spreds homoriot utanför svensktalande Twitter genom taggen #queerriot - startad av Micke Kazarnovicz.

Allmänt:

Upprördheten har varit stor över nyheten att bemanningsföretaget Proffice har i uppdrag att besluta om de kommande lärarlegitimationerna. Och vad gäller skolpolitik så säger detta en hel del om tillståndet för den svenska skolan. Personligen anser jag att det är fullständigt orimligt att tillstånd att driva friskola kan säljas till den som är intresserad på Blocket, av alla ställen. (som Fredrik påpekar i kommentaren här verkar det ha varit en kupp för att skapa debatt, vilket inte förtar det orimliga i att möjligheten existerar)

Socialdemokraterna har fått mycket uppmärksamhet i veckan. Det började med nya siffror som visar att sossarna aldrig haft så dåligt väljarstöd som idag. Utifrån det och vad som hänt senare under veckan vet man inte om man ska skratta eller gråta åt Åsa Linderborg när hon skriver att Juholt är den förste partiledaren på 20 år som kommer att presentera ett 45-procentsparti. Sedan kom nya lögnanklagelser mot partiledare Juholt. Per Wirtén skrev sedan en kortfattad och bra förklaring till varför Juholt borde avgå. Även Juholts egna gjorde klart att de tappat tålamodet. Samtidigt har det självklart raljerats en del. Johnny Olsson gör det bäst. När så avgångsbeskedet kom igår skrev Eric Sundström snabbt ihop sin analys om varför det gick som det gick för den kortvarige ledaren.

Fartygsolyckan i Italien har knappast undgått någon. I samband med rapportering av densamma förekom en del olämpliga annonsplaceringar. En annan uppmärksammad text i samband med olyckan var en Newsmillartikel av Pär Ström som tycker att män ska få billigare båtbiljetter så länge kvinnor och barn prioriteras till livbåtarna. Förutom det mest uppseendeveckande i hela händelsen – nämligen kaptenen som flydde skeppet. Här är hans konversation med kustbevakningen.

Jag har tidigare berömt SvDs Faktakollen, och gör det igen. Denna gång har de granskat Reinfeldts påstående att Sverige är det enda europeiska landet som haft överskott de senaste två åren. Något som visade sig inte stämma.

Det är tio år sedan Fadime Sahindal mördades av sin egen pappa. Det uppmärksammades runt om i landet med olika manifestationer för att uppmärksamma hedersvåld. Samtidigt uppstod också en debatt om hedersvåldets vara eller icke vara, bland annat tog Feministiskt initiativ avstånd från begreppet. Rakel Chukri på Sydsvenskan sammanfattar debatten bra.

Och så har vi fått årets första cancerlarm. Den här gången är det rött kött och charkuteriprodukter vi ska akta oss för.

Internet:

SOPA har varit högaktuellt under veckan, dels genom de världsomspännande protesterna mot lagen, dels för att beslutet sköts upp. Här förklarar Clay Shirky varför SOPA är en dålig idé:

Paulo Coelho är bara en av alla som skrivit om sin syn på SOPA. Mark Zuckerberg en annan.
Under onsdagen stängde bland andra Wikipedia ner hela sajten i protest mot SOPA. Twitterkontot @herpderpedia har retweetat ett gäng tweets från upprörda människor, varav många inte alls förstått varför Wikipedia låg nere. Tweetsen säger också mycket om vilken enorm betydelse Wikipedia har för människors vardagsliv, och studier.

Samtidigt, i Sverige, visar det sig att FRA brister på alldeles för många punkter för att det ska vara ens i närheten av acceptabelt. Och det är en gåta att detta inte får större uppmärksamhet än det får.

Rasmus Fleischer om det orimliga och det rimliga i samband med bibliotekens utlåning av e-böcker. Intressant problematik, läs!

Google visar upp ett vinstras som ska ha chockat analytikerna.

Aitellu presenterade en undersökning av det svenska twittrandet. Den gör gällande att det finns drygt 150 000 svenska twitterkonton, varav många inaktiva. Själv pratade jag Twitter och refererade till undersökningen med Fredrik Virtanen och Kikki Danielsson i P4 Extra.

Internet är fascinerande. Innan internet hade detta aldrig hänt: att en fem år gammal artikel börjar cirkulera, delas, uppröra och skapa ny diskussion.

Media:

Kaliber i Sveriges Radio har granskat arbetsmarknaden. Förra söndagen sändes programmet om hur nya villkor drabbar arbetstagare med osäkra anställningar. Det är vikarier, visstidsanställda, projektanställda och olika frilanslösningar som skapar otrygghet hos många i jämförelse med att ha en trygg tillsvidareanställning. I samband med Kalibers reportage stoppades en intervju med Linn Ohlsson, vars anställning vid SR just nu är föremål för arbetsdomstolen. Medierna i P1 tog upp fallet, och lät en utomstående person – Bo Holmström – vara reporter. Här kan du lyssna på intervjun som stoppades.

Förutom diskussionen om huruvida Juholt är en lämplig partiledare eller ej har det pågått en parallell debatt om det påstådda mediedrev som drivit Julholt till hans avgång. Det skapades en egen hashtag – drev68 – på Twitter, och några aktivister hängde utanför Sveavägen 68 med skyltar som syntes i tevesändningarna från platsen. Daniel Swedin skrev en utomordentlig handledning för dem som ville delta i drevet, och Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har skrivit ett helt otroligt blogginlägg om rent praktiska omständigheter kring bevakningen av sossarnas högkvarter.

Övrigt:

Den här texten har hyllats av väldigt många personer i mitt flöde. Jag brukar vanligtvis gilla vad Kristofer Andersson skriver, men måste erkänna att detta förstår jag inte alls. Välskrivet – ja. Men jag ser inte poängen som många andra tycks se. Jag får veta att Andersson lägger sina pengar på dyra skosnören och skor som skapar hallucinationer:

”När jag snör på mig skorna kan jag se de båda floderna Asahi och Yoshii rinna genom staden. Om jag blundar kan jag känna doften av körsbärsblommorna som nyss har slagit ut i stadens största park Kakuzan.Den som känner sig manad får gärna förklara för mig.”

Aftonbladet har gjort en ganska rolig men också lite sorglig lista över de hundra mest maktlösa i Sverige.

Jag orkar inte länka till Marcus Birro. Men jag orkar länka till Eric Rosén, som bestämt tar bladet från munnen om den självömkande krönikören.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att imponeras över den tid vissa lägger ner på absolut ingenting:

Hello from ant1mat3rie on Vimeo.

Vad har jag missat? Fyll gärna på i kommentarsfältet!

Efter några veckors uppehåll på grund av julfirande och allmän vila från nätet och nyheter är Veckans måsteläsning nu tillbaka. Länkar för dig som vill hålla dig ajour men inte hinner ha koll.

Allmänt:

Nathan Shachar har svamlat en del om att ADHD inte finns på riktigt. Isobel Hadley-Kamptz säger det nödvändiga.

I Nordkorea sörjer man den nyligen avlidne Kim Jong Il, åtminstone officiellt. Och det är inte bara människorna som sörjer honom, nu rapporteras att även björnar setts fälla tårar över den döde ledaren. Skrattet fastnar i halsen.

Jägarnas Riksförbund vill utrota vargen ur Sverige. No further comments.

Det här debattinlägget av miljöpartisterna Carl Schlyter och Etelka Huber gav upphov till en diskussion om huruvida kortare arbetstid är något bra, eller om det är så att vi borde jobba mer.

Innebandy har varit på tapeten den senaste veckan, av olika skäl. Engelholms FBC använder minst sagt kontroversiella metoder när de tränar pojklaget. Läs även Feministiskt perspektiv. Det andra skälet att det har pratats om innebandy, eller kanske snarare föräldraskap, är förra veckans nyhet om pappan som lämnade sonen ute i kylan för att han spelat dåligt. En nyhet som innehåll många frågetecken, som veckans Medierna redde ut på ett föredömligt sätt.

Jag gillar Svenska Dagbladets faktakollen. Den här veckan har de rett ut integrationsminister Erik Ullenhags påstående att det är en myt att invandringar kostar ”tiotals miljarder varje år”. Det blev grönt ljus för ministern.

Efter beskedet att tvångssterilisering kommer att tillämpas också i framtiden för den som gör könsbyte har Vänsterpartiet beslutat ta ett utskottsinitiativ i frågan, som tycks väcka en hel del förvirring.

Malmö – Sveriges Chicago. Skottlossning och kravaller, mord på öppen gata. Malmö omtalas ibland som en stad som många är rädda för att bo i, knappt skulle våga besöka. Vad är det egentligen som händer i Malmö? Maggie Strömberg har skrivit mycket bra om Malmö, i Fokus.

Bloggar:

Cherin Awad berättar om två nedlagda förundersökningar, gällande hatbrott. Och jag kan inte riktigt förstå att dessa förundersökningar läggs ned, medan andra, brott som inte skadar en annan människa, drivs till sin spets. Inte för att det nödvändigtvis måste vara antingen eller, men om jag måste välja ser jag hellre rustning mot hatbrott och våldsbrott i största allmänhet, än mot fildelare.

Ulf Bjereld har skrivit ett kort med kärnfullt inlägg om problemet med att omnämna kvinnomord som ”familjetragedier” i media. Och faktiskt så tangerar det min krönika på Allehanda.se, om ett helt annat ämne, men med samma poäng. Även om det såklart är en familjetragedi när någon mördar en famijemedlem, eller när ett barn utsätts för övergrepp i hemmet, så angår det oss alla. Det är inget som behöver sopas under mattan, för då kan vi aldrig komma åt orsakerna.

Har du lagt märke till Persbrandts nya superkropp? Det har Jonas Adner också.

Internet:

Det är nu fritt fram för den som har en fet plånbok att ansöka om helt nya toppdomäner.

Spotify har på många sätt revolutionerat inte bara mitt eget personliga musiklyssnande, utan också musikbranschen som helthet. David Stark har i musikbloggen Eightdaysaweek tagit en titt på grundaren Daniel Eks Spotifyprofil. Vilken musik lyssnar han själv på? Här har du svaret.

Aftonbladet lyckades skrämma upp ganska många i början av veckan när de berättade om en bugg i Facebook som skulle göra så att privata meddelanden plötsligt dyker upp på folks profilsidor/tidslinjer. Personligen var jag dum nog att kommentera uppgifterna från bladet utan att själv kontrollera dem, vilket fick mig att under dagen dels bidra till skrämseln, men även att framstå som riktigt jävla dum i huvudet. Inte minst sedan Aftonbladet korrigerat artikeln och fick mig att rasa över något som inte var något. Efter att Resumé uppmärksammat min irritation på bladet tog reportern kontakt och strök sedan alla mina kommentarer. Emanuel Karlsten reder här ut missförståndet.

Att bloggande kan hjälpa mot ångest visste jag redan. Men det är bra att det nu bekräftas av vetenskapen.

Media:

Expressen inför ny policy för credd och länkar till källor. Roligt att det kommenterades så här på Twitter:

Andreas Ekström står för veckans måsteläsning för den som är intresserad av mediebranschen. ”Att vara Jan Helin”. Så många poänger.

Andreas Johansson har ritat en Sverigekarta ”enligt journalister i Stockholm”. Den stora frågan nu – är jag själv en varg, eller kanske en varulv?

Övrigt:

Lever du det liv du vill leva, eller kommer du att ångra dig den dagen du ska dö? Här har en sjuksköterska samlat vad hon uppfattat är de vanligaste saker vi ångrar när ingen återvändo finns.

Veckans dråpligaste missförstånd – Örnsköldsviks kommun tar hit talare från Zeitgeiströrelsen, för att de trodde han var NASA-ingenjör.

Jag kan villigt erkänna att jag inte förstår grejen, men av mitt flöde att döma är det jättestort att Refused återförenas.

I torsdags vaknade jag upp till beskedet att Hannes Råstam dött under natten. Först ut med nyheten var Sture Bergwall, även känd som Thomas Quick. En person vars liv drastiskt förändrades tack vare Råstams envisa grävande. Här finns Magasinet Filters stora reportage om Hannes Råstam, från i fjol.

Ajour:

Vi har bland annat berättat om tonåringarna som byggt en egen community, om Thomas Mattssons present till Fredrik Virtanen, om Twitters översättning till svenska, att Heberlein slutar twittra (eller ska man måsta säga tweeta?) och så har Jack Werner gjort en stor intervju med Fredrik Backman, och försökt få honom att äta en hamburgare med ananas.

Saknar du något? Vad har varit bäst, intressantast, viktigast eller roligast enligt dig? Tipsa gärna i kommentarsfältet.

Uppdaterat: Demonstrationen är nu slut, här kan du se det i efterhand:

Foto: Ajour